hypnotized

Ni vet kvällar när man funderar över livet, idag är en sådan kväll.

Jag sitter här, tycker i mig pannkakor med sylt som svider när den nuddar munnen.

Äter med glädje och kommer att fundera på vad du gör nu, är du i sverige, är du hemma, vad gör du, tänker du på mig fortfarande som jag gör om dig ibland?

Spolar tillbaka bandet till de gånger våra vägar korsades, försöker komma ihåg vad som hände och varför du såg så ledsen ut sist.

Funderar länge, pannkakorna tar slut och jag inser att jag mår fruktansvärt illa. Ett illamående som vägrar försvinna.

Börjar tänka på saker jag borde göra, människor jag borde ringa, människor jag har lovat saker som jag inte har hållit. Men framför allt tänker jag på de som finna där varje dag, lyssnar på mina problem, kommer med lösningar och säger att jag är bra.

Inser hur mycket ni betyder för mig.

Det fanns ingen mystik i hans syn på sköldpaddor fast han i många år hade seglat med sköldpaddsbåtar.

Han tyckte synd om dem alla, till och med de stora bjässarna som var lika långa som båten och vägde ett helt ton. De flesta hade ingen känsla för sköldpaddor, för ett sköldpaddshjärta slår ofta i timtal efter det att djuret har slaktas och styckas.

Men den gamle tänkte att jag har också ett sånt hjärta och mina händer och fötter är som deras.